Jag har ju märkt att något varit fel med Kalle sedan han kom hem igen, vad har jag inte riktigt kunnat sätta fingret på utan gjort så gott jag kunnat själv då det känts diffust.. Med facit på hand så fanns inget jag kunde göra för Lilla Kalle   Det smärtar oerhört att behöva släppa taget om en av de hundar som verkligen satt sig stenhårt i hjärtat och denna gång för alltid   Jag kommer aldrig få känna hans päls igen, jag kommer aldrig mer få en såndär speciell Kallepuss.. Jag kommer aldrig mer sitta i soffan och känna hans nos buffa under armbågen, jag kommer aldrig sitta med hans tassar i mitt knä när han ville ha min uppmärksamhet. Han kommer aldrig mer ligga jämte mig i sängen sådär jobbigt krystat bara för att jag bad han.. Jag kommer aldrig mer få höra hans oooooande när jag kommer hem från jobbet. Listan kan göras hur lång som helst med saker jag kommer sakna oerhört med denna härliga lilla rottispojk.. Jag kommer berätta vad som va så småningom när jag är redo och det är inte nu.. Just nu vill jag bara få vara ledsen i lugn och ro   En sak är säker i alla fall att jag kommer ALDRIG att få en så personlig hund någonsin igen   Sov gott min älskade lilla vän   

"Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu - så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå. "